slow

Människans strävan efter perfektion är något som drabbar oss alla, något som i värsta fall får många att känna sig otillräckliga och får de att tappa tro på sig själva.

Ruset som ung är vår kraftgenererande tro att man är både bäst och odödlig :-)

När man hunnit bli några år inser man nog att människans strävan efter perfektion och odödlighet är en ständig kamp mot vår egen imperfektion och en viljeyttring och förhoppning att kunna lämna betydande spår efter sig.

I mitt yrkesliv speglas detta än mer. Datavärlden ska präglas av perfektionism men byggs av människor och framförallt nyttjas av människor och blir därefter imperfekt. När det kommer till datasystem är det besvärligt men hur är det i våra vanliga liv?

Någon okänd skrev: "Dagens datorer löser åt oss problem som vi inte hade förr" ... nog är det så... om inte annat vågar jag inte räkna hur många timmar av mitt liv som har gått till att försöka få ordning på diverse databuggar för att senare upptäcka att de jag lyckades lösa inte existerar länge men att nya kom istället :-) Där skulle man verkligen vilja ha perfektion från första stund...

I mitt privata liv är jag dock inte lika övertygad om att perfektion är något att se upp till. Begreppet Perfektion kan ha motsägelsefulla innebörd för oss alla.