slow

Status!
Visst har jag nog status om man tittar på alla prylar man har.
Visst väcker jag avund hos de som tycker att jag har det oförskämt bra.
Det gör mig däremot inte ett dugg lyckligare att ha prylar som prylar. Så länge jag verkligen brukar dem så är prylar ok för mig. Så visst lever man i överflöd om man har råd. Det är lätt att samla på sig en massa grejer.

Men när går vi över gränsen?? När ringer varningsklockan?  Kan man bli salig och lycklig strax efter att man köpt nåt? När ringer varningsklockan?  Kan man verkligen tycka att shopppingsrundan är en höjdare?

Man pratar mycket om våra olika beroenden eller vår kamp för att inte fastna i dem... tobak, sprit, knark är lätt att avfärda men att se en människa få kickar av att köpa prylar då...

Se hur den korta lyckostunden blir bara kortare och kortare ju mer de handlar...
Se när dosen måste öka...
Se när "knarkleverantör" ändrar sammansättningen så att man får ny start på en högre beroendedos...

Man ser såna männniskor överallt, springande i affärerna efter det som snart ska släcka törsten... Det vore så enkelt att se ner på dem. Att tycka att de är enfaldiga, korkade. Jag ser aldrig de "svaga" som de som ska klandras. De har det jobbigt på alla sätt och för de är alternativen få.

Nej... jag har nog svårare för de som styr manegen, de som skrattar högt på väg till banken. De som har lyckats skaffa sig en position där de kan ena säsong styra in folk till att tycka att randigt och blommigt är det som gäller för att direkt under nästa säsong avfärda det och få folk att plötsligt tycka att brunt och beige är det som är rätt och riktigt. Visst kan man tycka att vi har oss själva att skyla på eftersom VI köper detta... Det är det som kallas för marknaden... Marknaden som säger jämt att de bara producerar det som folk vill ha... men vad vill VI ha... Tänk om VI alla visste det... då skulle nog "marknaden" få det svårare. för Marknaden lever endast på en sak och det är vårt ständiga missnöje med vårt liv, med oss själva, med våra jobb, med våra hem, med våra kläder, osv... med hur vi har det överhuvudtaget... vårt ständiga jakt efter "något bättre" "något nytt"... Denna ständiga makeover vilja som driver oss till vansinne och som gör marknaden rikare...Tänk om man kunde stanna av... alla... samtidigt... och börja om...