Jag tror att vi kommer ganska snart att inse att vi tappar bort oss själva när vi ser till att allt som händer i våra liv sker fort och otroligt "effektivt". Konsten att låta saker o ting mogna fram, att måla sin vardag i nyanserade toner, fånga det lilla flyktiga som gör det stora minnevärt tappas bort i en flod av effektivitet och brist på reflexion. Att producera och räkna i manstimmar som det så vackert heter...

Att man går snabbt o bestämt i korridoren och verkar upptagen kan te sig som så mycket mer seriöst än att sitta i soffan o bläddra i en tidning men är det inte så att skenet bedrar? Har inte fler o fler av oss genomskådat hur tidsaxlar, deadlines och vackra diagram sätts i första rummet. Sedan kommer frågan om vad som egentligen ska göras och det måste man utreda förstås eftersom det är långt ifrån klart vad som ska göras, vad som borde göras, vad som har gjorts... såklart att vår syn på tiden håller helt på att kana ner i ett brantare och brantare stup när man misshandlar den på det sättet...

Nej jag tror att vi kommer snart att se medarbetare och medmänniskor få beröm för att de tog sig tid att göra saker rätt. Att de vågade säga nej till krav om sista leveransdatum förrän de helt hunnit analysera vad som egentligen ska göras först...