I vår lilla värld finns det 2 lägen. Det ena är Rätt och det andra Fel. hehe fast å andra sidan... det va inte enkelt det här eller hur...

Ett bra fint mänskligt drag är rätten att göra fel, rätten att tänka fel och detta upplevs av oss alla till å från.

Det finns dock en väsentlig skillnad i hur detta leder till något gott eller är bara ett steg längre in i någon spiral som mynnar till total nollkoll-läget. Ju mer prestige och höga kostnader som är involverade desto starkare måste man vara för att våga säga att man traskade på fel stig i fel djungel... Ju högre i en hierarki man befinner sig desto mindre känsla för rätt och fel behöver man dessutom eftersom ens egen position möjliggör att saker och ting görs på ens order och ska inte ifrågasättas. Det är en av de stora fördelarna med hierarki, nämligen att man alltid får sista ordet oavsett om det är rätt eller fel. Men vänta... då kan man isåfall säga att gränsen mellan rätt o fel kan enkelt suddas ut i och med att man inför en topphierarki? eller?

Det är så himla mycket jobbigare med platta organisationer får man höra... för nån måste bestämma till slut ändå eller hur och sen måste man lyssna på så många olika åsikter och det är jobbigt ju eller ?...

well!! Kan det vara så att man tappar begrepp under sin klättring uppåt... och kanske ett av våra viktigare verktyg i utvecklingsprocessen i en organisation, nämligen konsten att få acceptans för sina visioner o idéer och bygga ett klimat som gör att alla jobbar på ett lustfyllt sätt. krävs det en plattare organisation för det? Så fort man bygger tripptrapptrull organisationer så bygger man en princip där alla ska ha klart för sig var på skalan de finns och att de är ersättningsbara om de inte följer huvudlinjen. Tänk om man skulle införa sånt i sitt privata liv... komma hem å påminna familjen att de får gå om det inte passar, att de kan ersättas när som helst... Undrar om familjer skulle blomma på det sättet. men som jag brukar säga... "det finns säkert medicin för sånt med"



Take IT Slow